why are we to blind to see what goes in eternity?

jag funderar på varför det är så viktigt att vinna alla slag, att få sista ordet, visa sig stolt och stark. vissa stunder önskar jag att jag bara kunde falla för alla ord, hålla med och vara tyst, inte hitta en motsats eller ett annat sätt att se på saken.

allt smått som inte är värt att ta strid för, det tar jag strid för och det vill jag vinna! men till vilket pris? ruset av att ha vunnit lägger sig rätt snabbt när man inser att man precis lagt ner energi och startat ett bråk om ingenting.


jag ska öva mig på att lägga mig, bli besegrad och känna lugn.


god afton!

förändra, acceptera eller gå vidare

det du inte kan förändra,
det får acceptera
och när du accepterar det så är det redan förändrat.


alla vägar jag har vandrat har lett mig in på stigar och vidare in i snår. det är svårt att ta sig ur det där snåret nu när jag irrat omkring här så länge. jag vet inte heller om jag vill ta mig ut, jag minns inte hur det var där utanför.


alla mönster, alla vanor, alla rutiner.
de får mig att känna mig instängd men samtidigt väldigt trygg.
jag vill ha kakan kvar och jag vill ha det bästa av två världar.


.

jag liksom väntar på en vårdag i november

samma tankar en gång till, på vad vi gjort och vad vi vill. som om lyckan var en fjäril.
vi skaffar håv att fånga i, fast den trivs bäst när den är fri. finns ingen bur som den trivs bra i.

jag blir väl kvar här i stan vid havet. allt är så rätt men samtidigt så fel. egentligen ska jag nog inte tänka så mycket utan bara hänga med och se vart jag hamnar.


.


ska ta tag i det jag måste. bli den jag vill vara. göra det jag tycker om.
jag sa altruism, ett svårt ord som du inte kände till.