lyckligast av alla var nixon

jag och mina två favoriter (eller faboriter, som cacke skulle sagt) har varit ute i skogen hele halve dan. vi lämnade boysen som skulle på teater sen for vi till skogs och mötte upp resten av mullarna. det har varit lydnad, spår, uppletande, skydd och en och annan korv blev grillad. som gammal scout fick man ju hålla ett öga på elden för att se att allt gick rätt och riktigt till.
en mycket mysig dag.

sen var det hockey och hv förlorade. nya tag på onsdag, jag ska cocha via högtalartele så ska vi ge dem vad de tål, gamla timrå. eller timrålaget som kommentatorn, som verkligen inte kan vara expert, brukar säga. TIMRÅLAGET, HVLAGET? säger man så? skandal. undra vad han heter.


nu ska jag duscha bort rökdoften från min kropp och gå och lägga mig.
guten abend.

blir det inte nu, så blir det inte alls

ett försök. en konstgjord andning.
det kan vara början till slutet, det kan också vara början till det bättre.
tiden får utvisa om det är de rätta valen som görs. klart är dock att något måste göras, det finns inte länge några ursäkter.

det är tydligen de svåra valens tid. man det är inte det värsta. det värsta är att det spelar ingen roll hur många god råd man får. det finns inget hopp om hjälp. det är jag mot mig själv.

vem ska vinna

questionmark