nu buggar hon och jögge för mig. de är så duktiga så.
..
när han sjunger att livet är en dans på rosor men att det är en dans med svåra steg, då tycker jag om honom lite mer än vanligt. blundar och lyssnar, försöker bli förståndig och klok.
men det är så galet svårt att göra det rätta vissa stunder.
ibland känns det som att jag har allt som krävs för att göra mig lycklig. nästa stund känner jag mig tom och ihålig, med rastlösheten som ett gift i mitt blod. jag drömmer mig bort till vad saker kunde ha varit, men sekunden senare inser jag att jag aldrig vill vara utan det jag har. fan, fan. ska jag någonsin bli nöjd?
jag saknar er vissa. ni vet.
duckmeizter
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
1 comment:
jag tror du och jag är mer lika varann än vad vi tror. shit angelica, saknar dig som fan. måste prata snart. söndagen ska bli helt underbar - tänk att ses snart igen. puss o kram.
Post a Comment